Kommer ni ihåg när jag skrev att jag redan hade varit här i en hel vecka... Kommer ni ihåg alla intryck som jag redan då fått av Indien och skolan här! Jag vet inte riktigt vad som har hänt med tiden men nu sitter jag på andra sidan och måste sorgset skriva att det bara är en vecka kvar av min tid här i Calcutta...
När man är mitt uppe i det känns tid som något obestämt som inte riktigt existerar... Man tror att man har hur mycket tid som helst och att det man inte hann göra den här helgen, kan man alltid göra nästa... Nu finns det inga fler "nästa helg" helger för på lördag nästa helg lämnar jag IIMC och Calcutta för gott...
Med det lämnar jag det hem jag skapat här med alla vänner jag träffat, Indiska som andra utbytesstudenter... Jag lämnar dem med insikten att jag med största sannolikhet aldrig kommer träffa dem igen... Jag kommer aldrig leva så nära dessa människor igen, vara en del av deras familj och jag kommer inte kunna gå ut genom min dörr och hitta flera av dem i korridoren pratandes om allt och inget...
Mycket kommer försvinna men det jag kommer ha kvar kommer vara såå mycket värt! Nämligen mina minnen!
Minnen som första dagarna i Calcutta när vi tog en promenad utanför skolan och nästan blev ihjälkörda av galna busschaufförer...
Eller första besöket till South City Mall där ägaren till fiket körde iväg Indier bara för att hitta någonstans för oss att sitta....
Eller dagen på Victorial Memorial där hundratals Indier följde efter oss som om vi vore världskändisar...
Eller resan till Bodh Gaya där vi besökte några av de vackraste templerna som finns...
Eller resan till Himalaya som inte gick som planerat utan fick ett mycket tragiskt slut...
Eller minnerna av mina underbara korridorsgrannar som tog hand om mig när jag mådde som sämst efter Himalaya även fast de var mitt uppe i sin egen sorg...
Eller alla Subway och Dominos kvällar där vi ätit och skrattat så vi fått magknip...
Eller spontanresan till havet...
Eller alla galna tågresor fram och tillbaka...
Eller resan till Delhi som började med en inställd Metallica konsert men slutade med ett fantastiskt formel 1 lopp och uppfyllelsen av en livslång dröm...
Eller den härliga resan till Agra och Taj Mahal...
Eller helt enkelt alla "vanliga" kvällar med vanliga minnen... Tex alla filmkvällar, alla kvällar med diskussioner eller alla kvällar med bus där saker blivit kidnappade...
Jag kommer till och med se tillbaka på alla myggbet och le... Dem har på något sätt blivit en del av mitt Indien äventyr!
Så vad har jag lärt mig av mina månader i Indien?!
Livet varar inte för evigt, njut nu och oroa dig senare!
Tid är väldigt relativt och i Indien betyder kl 8 inte kl 8 utan snarare kl 9:30!
Det är ingen idé att stressa... Du kommer bara bli ensam om du stressar för ingen annan kommer komma i tid (se ovan)...
Tålamod
Tålamod är nyckelordet i Indien!!! Tålamod med dina studiekamrater, tålamod med skolan, tålamod med taxichaufförerna, tålamod med restaurangpersonalen, tålamod med tågtiderna, tålamod med byråkratin... Dvs tålamod med allt och alla!
Jag har även lärt mig att olika oftast betyder samma... Det vi saknar är tålamod nog för att se att de ytliga skillnaderna inte betyder olika!
No comments:
Post a Comment